Detta snygga datum har jag varit på begravning. Det var en fin stund och med mycket funderingar som kom jag på mer och mer minnen av pappas moster. Efter begravningen visade pappa mig Storfors. Minnen han hade från olika platser. Vart han lekte, cyklade för att hämta mjölk, badplatsen och mycket mera.

Jag har aldrig varit en speciellt supersocial människa och för att komma undan har man alltid skyllt lite på korna. Inte för att lägga skuld på dom så är det mer knas med mig än på dom. Jag har aldrig gillat folk i stor mängd. Blir oftast obekväm. När jag tänker efter så är det inte bara folk i flock som jag kan tycka vara lite jobbiga utan det kan även bli när dom är färre med. Jag blir osäker och har svårt att läsa situationer. Det var rätt okej när jag var van människor. Men när jag började jobba med kor på heltid och jag blev lite smått isolerad på gården så blev både tal och ansiktsuttryck mycket svårare. Ibland kunde det ta flera veckor innan jag kom ifrån gården. Jag har rätt bra minne om hur saker och ting ser ut runt om mig så när man lämnade gården för att handla eller liknande så dök det genast upp "nyheter" i omgivningen utanför gården. Nu var dom nyheterna aldrig nyheter för dom vanliga dödliga som lämnade gården oftare. För det jag såg som nyhet hade hänt för flera veckor sedan. 

Det som har varit mest jobbigt när man lämnade gården är tröttheten som kom efter man varit iväg, ibland även när man var iväg. Ibland kunde man liknande det med en hund som första gången åker på utställning. Så mycket nya intryck och på kvällen när man är hemkommen så är oftast hunden så slut så den sover ända tills morgondagen. Den lyxen hade jag aldrig utan när jag varit borta och kom hem igen så var det bara att gå ut i stallet och sköta korna. Det slet rätt illa. Även att bara åka ner till Grums och handla var jobbigt. Så det var alltid lättare att säga att jag har så mycket att göra på gården så jag stannar hemma. Allt för att slippa bli så trött. För det kunde ta flera dagar tills man blev någorlunda "normal" igen.

Nu finns inte korna kvar längre på gården så nu kan man åka på släktträffar, fester. Ja, allt jag vill och orkar. Men jag tar det lite lugnt nu i början. Det är fortfarande jobbigt med folk för en knasboll som mig.

Burn Notice är igång igen. Bara att njuta.                                  

Kram på er!