Denna fina söndag har jag klippt kvigor. Det är lika spännande var gång, för oj vad det kan gå ibland. Idag har jag haft supersnälla kvigor som stått som ljus, lite mellanbråkiga som tycker att sitta fast med huvudet högt är inge kul så jag försöker komma loss,men lyckas inte så jag står nog still. Sedan kommer man till den gruppen som är lite värre. De står inte still alls och tror att dom säkert får tio poäng om dom träffar mig med svansen i mycket hög hastighet. Men det går att klippa dom. Sedan har man de värsta av de värsta som lyckligtvis endast var en styck idag. Jagtrorattjagskadögruppen. Dom är inte att leka med direkt. Hon lyckades stegra sig så hon välte. Lyckades komma upp själv (imponerande) stegra sig igen, lyckades trassla in frambenen i frontgrinden (focus) Så stod hon ett tag rätt stilla så jag lyckades klippa lite. Men sedan var det kört. Hon skrek och skrek, precis som en nyfödd kalv kan göra och man grabbar tag i dom. Hon lyckades trassla loss frambenen, nästan riva av sig öronmärket från höger öra och få in en tiopoängare så mina hörselskydd for rätt långt. Som tur landade dom på gången och inte i rännan. När jag gick för att hämta hörseskydden så stegrade hon sig igen, fastnade med båda frambenen och stöp ihop. Aaahhhh hur svårt kan det vara att stå still igentligen. Denna gång kom hon inte upp så jag fick lossa grimman och bända tillbaka fossingarna. Hon vägra ställa sig upp när jag tittade på så jag in för att äta lunch. Stönlägg!!! Nu hoppas jag bara att hon inte kastar. För det vore inte vidare bra.

Hon står upp nu och idisslar så det är ju bra.

Innan man kan göra något efter man har klippt nötter så måste man duscha, lääääänge. Jag fattar inte hur deras hår verkligen kan hamna precis överallt. Så man känner sig lite som en igelkott fast åt andra hållet.

Idag ska Amber springa på travbanan så jag håller tummarna!