Ja, jag är inte smart. Punkt! Då min familj ständigt säger förvånat att jag är smart någon mikrosekund varje år när jag bländar dom med min samarthet. Som sagt det händer inte ofta med all sin rätt. Nu ska vi inte prata om hur smart jag är utan hur snabbt jag kan ta in saker som kan vara bra att veta. Så man kan leva ett något normalt liv. 

Så för er som inte är lika smarta som jag här kommer två exempel på smarta saker. Ni behöver inte säga aha om ni inte visste det redan. Det vore ju dumt att låta dum.... Så dumheten får stå för mig...denna gång

Exempel ett.

Det är höst närmare bestämt förra hösten, ja, den 2011. Jag har haft körkort x antal år och jag tittar i backspegeln. Ser en bil, väldigt nära den bilen kör min bil tänker jag.  Tittar lite framåt för allas säkerhet. Tittar bakåt igen, bilen fortfarande väldigt nära. Framåt, tittar även i ena sidospegeln. Vänta lite nu bilen bakom har sänkt farten. 

Tittar framåt och sedan igen i backspegeln. Va han är tillbaka igen! Hmm (Ja, snilleblixtar ni har redan fattat)

Inte jag, det tar en bra stund innan jag fattar att backspegeln i själva verket har en viss förstoring i sitt spegelglas.

Duktig idiot! Slut på exempel ett.

Exempel två.

Idag torsdag. Ikea. Med pappa älgandes (mycket snabb gångart framåt, det finns ingen annan växel för män inne på ikea) framför mig. Min förvirrande hjärna försöker hinna se 30% av allt som vi ser längs den utmålande gången. Jag har lärt mig från första besöket på ikea att man inte lämnar den magiska gången. Man går lätt vilse och vem vill höra sitt eget namn i högtalaren när man är närmare 30?

Jag hittar en väckaklocka stannar och tittar. Pappa vänder snabbt, att tappa bort den som har pengarna är inte en bra idé.

Det är en sådan fin klocka som ingen kan hålla sig vaken till när den går igång. Ja, min bror har faktiskt bevisat att det går men han räknas inte.

Den är gjord så den ska se ut som en äldre modell och den är söt. Därför har jag väldigt svårt att motstå att ta med mig en hem. Jag behöver en med.

"Ta den då" säger pappa. "Men, men den kanske tickar" Jag blir osäker och ställer nästan tillbaka den. "Har den någon sekundvisare?" frågar pappa

Nu grötar det ihop sig i min hjärna.

Jag hatar saker som tickar eller låter när jag ska somna. Isa räknas inte hon är bara mysig. Min lilla snorkfröken. Men jag kan inte för mitt liv förstå vad det är pappa menar.

Klockan i min hand har ingen sådan visare så då tickar den inte? "Du menar att klockor som inte har sekundvisare inte tickar?"  

Du skojar? Pappa rycker tag i klockan och lägger med den i vagnen och älgar vidare mot plocklagret. 

Det tar ett tag för mig att smälta denna otroligt viktiga informationen, men jag kommer snart ikapp pappa igen. 

Väl hemma packade jag upp min klocka och satt i batterier och den tickar INTE :)