Detta snygga datum har jag varit på begravning. Det var en fin stund och med mycket funderingar som kom jag på mer och mer minnen av pappas moster. Efter begravningen visade pappa mig Storfors. Minnen han hade från olika platser. Vart han lekte, cyklade för att hämta mjölk, badplatsen och mycket mera.

Jag har aldrig varit en speciellt supersocial människa och för att komma undan har man alltid skyllt lite på korna. Inte för att lägga skuld på dom så är det mer knas med mig än på dom. Jag har aldrig gillat folk i stor mängd. Blir oftast obekväm. När jag tänker efter så är det inte bara folk i flock som jag kan tycka vara lite jobbiga utan det kan även bli när dom är färre med. Jag blir osäker och har svårt att läsa situationer. Det var rätt okej när jag var van människor. Men när jag började jobba med kor på heltid och jag blev lite smått isolerad på gården så blev både tal och ansiktsuttryck mycket svårare. Ibland kunde det ta flera veckor innan jag kom ifrån gården. Jag har rätt bra minne om hur saker och ting ser ut runt om mig så när man lämnade gården för att handla eller liknande så dök det genast upp "nyheter" i omgivningen utanför gården. Nu var dom nyheterna aldrig nyheter för dom vanliga dödliga som lämnade gården oftare. För det jag såg som nyhet hade hänt för flera veckor sedan. 

Det som har varit mest jobbigt när man lämnade gården är tröttheten som kom efter man varit iväg, ibland även när man var iväg. Ibland kunde man liknande det med en hund som första gången åker på utställning. Så mycket nya intryck och på kvällen när man är hemkommen så är oftast hunden så slut så den sover ända tills morgondagen. Den lyxen hade jag aldrig utan när jag varit borta och kom hem igen så var det bara att gå ut i stallet och sköta korna. Det slet rätt illa. Även att bara åka ner till Grums och handla var jobbigt. Så det var alltid lättare att säga att jag har så mycket att göra på gården så jag stannar hemma. Allt för att slippa bli så trött. För det kunde ta flera dagar tills man blev någorlunda "normal" igen.

Nu finns inte korna kvar längre på gården så nu kan man åka på släktträffar, fester. Ja, allt jag vill och orkar. Men jag tar det lite lugnt nu i början. Det är fortfarande jobbigt med folk för en knasboll som mig.

Burn Notice är igång igen. Bara att njuta.                                  

Kram på er!   

  Solsken idag så det har varit riktigt trevligt att ta tag i saker utomhus. Gick även en längre runda med vovvarna. Snart är minusgraderna och snön här och då vill dom inte alls ut frivilligt.

Idag har jag även varit på en av våra begravningsbyråer i Grums. Det är rätt deppigt att tänka på – vi har två stycken… Grums är inte så stort. Men det kanske dör folk oftare här?? Vad vet jag!

Jag var där för att betala in lite pengar till alzheimerfonden. Min pappas moster har dött och på fredag är det begravning. Kommer inte ihåg henne så väl. Något som är lite synd för jag spenderade tydligen några veckor hos henne en sommar och så hälsade hon på oss någon gång då och då. Har ju inte världens bästa minne när det gäller människor.

När jag stod där på begravningsbyrån kunde jag inte låta bli att snegla in i rummet bredvid. Där fanns bilder uppsatta på väggen och visade olika modeller på kistor. Något som slog mig lite var att jag har inte valt någon sådan. Hur ska min se ut, ska den vara svart, röd eller kan man få en i rosa tänkte jag snabbt. Nu kanske jag är lite väl ung för att tänka i dom banorna men alla vi ska ju dö så det kanske bäst att tänka ut det innan man är just död. Sedan kommer jag antagligen ändra mig 231 gånger innan jag hinner att dö. Fast man vet ju inte som oftast när man ska dö. Det är det som är lite knepigt. För några månader sedan hörde jag på radio att det tydligen fanns kurser om hur man bygger sin egen kista. Första tanken var att det vore kul men jag ändrade genast tanken till intressant. Även om nu intressant i min hjärna oftast inte är något bra. Min syster nämner alltid min matlagning med just ordet intressant. Man kan ju inte gå runt med att tycka det är kul att göra likkistor, eller?

Nåväl det är nog sådant man får tänka på när man blir liiiiiite äldre. Nu ska jag skriva ut lite fakturor, slänga i dom i kuvert och sedan på med frimärken. Gillar sådana med klister på dem man måste slicka på smakar pyton.

Det var nog allt för mig denna gång.

Denna kväll är perfekt för att kura in sig i soffan med filtar och tofflor på. En mugg varm choklad och titta på film.

Kram!

Var gång man får en sådan i brevlådan   

Bästa julklappen jag köpt själv!!!!  

Så har även jag flyttat. Bondeliv är en mycket bra plats och jag kommer att fortsätta att vara kvar där. Men mitt bloggande kommer att ske här. 

Idag började jag klippa dom nya kvigorna. Något som jag med all säkerhet vet att dom aldrig hade blivit förut.  Igår införsaffade jag mig S-krokar och ett "riktigt" grimskaft. Krokar är nästan ett måste i grimmor, bytte ut på de flesta jag fick tag i (hittade). Var lite oförsiktig med rondellen men det var bara handsken som tog stryk.

 Klippte en röd som var min. Skäms lite över att ha henne i stallet för hon är så ful. Absolut det fulaste som finns stallet (K-Lens). Tanken var att seminera henne och sedan sälja henne men när hon hade fyllt 15månader så kunde jag bara inte leva med att försöka sälja henne till någon stackare. Så beslutet att hon skulle  upptjockas och bli slaktad blev taget. Problemet är att hon inte blir någe tjockade.... så hon får nog leva länge. Men hon var snäll att klippa   

Dom andra damerna var lättare sagt än gjort. Med livet som insats så fick jag på grimmorna och satt fast dom högt. Klippningen gick bra men det tog lite tid eftersom de allt gjorde sina försök att komma undan. Men det blev två gjorda och fler hoppas jag det blir nästa dag.